En pilgrimsvandring går alltid till en helig plats och kan vara lång, mycket lång eller bara runt kvarteret.
En helig plats kan vara Jacobs reliker i katedralen i Santiago de Compostella, kyrkan i kvarteret, en klosterruin eller en plats som är helig för den enskilde vandraren.
För pilgrimsvandraren finns sju ledord: långsamhet, frihet, enkelhet, bekymmerlöshet, tystnad, delande och andlighet. Som Hans-Erik Lindström, prästen och pilgrimsvandraren, så klokt påpekar, beror det på var i livet man befinner sig, vilket som är det viktigaste just nu.
Forna tiders pilgrimsvandringar gick oftast långt. Dagar, nätter, veckor och månader vistades pilgrimen på väg till en helig plats. Många kom fram medan andra aldrig nådde sitt mål. Vägarna var kantade med sjukdom och rövare.
Dagens pilgrim har större förutsättningar att nå sitt mål. Hon kan ta buss en bit – vila på ett varmt härbärge där hon kan äta sig mätt och kan vända hem, om något allvarligt sker henne och ta vid där hon slutade en annan gång.
Målet, som till det yttre är kyrkan, klosterruinen eller skogsdungen, är också något annat som vi behöver förhålla oss öppna inför. Lyssna inåt eller gå inåt sägs det att vi ska. Men det behövs inte – det är ingen aktiv handling. Det är ett varande och ett ickegörande.
Vandringen kan vara ett redskap att nå dithän för som Hans-Erik Lindström säger:
Den som vandrar möter sig själv.